"Vanligen gick det till så, att han släpade mig med sig till en vrå, satte sig själv i vägen för mig, så att jag ej kunde rymma, och befallde: berätta nu! Och jag pladdrade på så gott jag kunde. Ibland tappade jag alldeles tråden i berättelsen och frågade honom bekymrad: 'Vad menar jag, Hans?' 'Kanske menar Elsa så…' föreslog han helt beredvilligt, och så fortgick berättelsen.
Elsa Beskow